har inte mycket att skriva i mitt stabila läge,
allt är jobbigt och det har verkligen vänt sig igen.
glädjen är borta och hej till sorgen som knackar på.
men livet är upp och ner och det får man väl lov att ta på sig.
men hur länge jag orkar, det vet jag inte längre
för du har fått mig att bryta ihop, du har fått mig att vilja
försvinna från min egen värld, från mitt revir.
du får mig att vilja lämna er alla och aldrig se er igen.