Vi delar samma kött och blod, men även mer än så.
Det är svårt att förklara, världigt svårt. Jag ser dig som min stjälssyster, som min bästa vän
som min andra halva, och sen är du ju min kusin också.
Sen vi var små och brev burna, så har vi hållt ihop, det har alltid varigt så.
På alla kort så är det du och jag som sitter vid varandra.
varenda lov och ledig dag så var vi hos varandra. Jag minns även när du skulle få
upp mig på din häst, och jag kastas av. Hur förbannad jag var och hur ont jag hade.
Jag minns hur vi släpade ut varenda barbiepryl som du hade, ut på altanen
för att leka i tio minuter och sedan bära in allting, eller när vi skulle sova i ditt tält
på altanen, och vi spelade fia med knuff på nån skit liten låda av stål.
Och när jag vaknade upp så hade du gått in och lagt dig i ditt rum för
att det var för kallt, och hur vi bråkade om vem som skulle få spela fifa hela dagen.
jag minns allt med dig, och destu mer jag tänker destu mer får jag le.
Jag älskar varendra sekund med dig, även om vi så är på sju mils avstånd.
så vet jag att du alltid har funnits och finns där, vad som än händer
så har jag alltid en hjälpande hand, och du vet att jag ger hundra procent tillbaka.
Anna Helena Werner, jag kan inte minnas en ända sekund som jag inte har älskat dig!