26-28 januari - estland
Åkte med mormor, allan och mamsen. hade bokat hanikaps hytt,eftersom dom är tre gånger så större än en vanlig hytt, det är vanliga sängar som står på golvet,och inte såna som man viker ner och badrummet är som en vanlig hytt. Första kvällen var väl okej, pratade med sötjocke i telefonen, och showen var jätte bra, drack cider och hade det underbart, Fram tills mormor blev full och började gnälla över min kropp,och att jag äter för lite. har alltså gått ner tio kilo, på drygt två veckor nu. men det är väl mitt val, mitt problem. Skulle tilloch med få alla hennes pengar, varenda krona om jag bytte utseende med henne för tydligen var jag så himla vacker. När vi kom in i estland, sa mormor att hon hade åtta tusen med sig. Enligt dom är det ingenting, gick iallfall och la oss vid tre. Och gick in i estland tio på tisdags morgon, gick till winestore och bli inte förvånade nu, jag rev ner en hylla med champangflaskor på, tre stycken rakt ner i golvet så var glas och champagn överallt. Köpte cider på rimo, och skulle köpa perfym. Men 20ml kostade 500 kron, vilket blir ungefär 300 svenskar och det är snuskigt dyrt för så lite. Tisdags kväll blev det bingo, självklart så vann jag, 150 kronor och en choklad. Blev bråk också, slagsmål, me like. Gick ner till hytten, och då bjöd vi in två estländare, satt där och drack och hade skit kul, Jobbigt med engelskan bara men när man väl kom igång var det inga problem. Tillslut kom grannarna över, två killar i 24 års ålder så då satt jag med dom istället, Gick upp till diskot och beställde i baren, Först bjöd ena killen, och sen dom från estland. Men tillslut börja hassir bli skit full så han sprillde ner tre drinkar över mig, så då gick jag ner i hytten och la mig. Resan var helt okej, och maten inne i tallinn var underbar, så jag är nöjd, men inte alls lika nöjd som när jag och mickis åkte. Finns inget att gemföra den resan med. Fick väldigt fina bilder där borta, för er som har mig på bilddagboken kan ju kolla där. Här får ni en bild som jag blev riktigt nöjd över.
åk till estland, det är värt det!
25/1 - 2009
Mark, du hängde dig i natt, och jag vet inte varför, inte många vet.
Jag kände dig verkligen inte bra, men du fick en att orka vara kvar i restaurangen
du var rolig och hade alltid ett leende på läpparna,
så nu står jag här, kvar på jorden och frågar mig själv varför,
antar att även det får bli ännu en gåta i mitt liv.
vad hände igentingen? må även du, vila i frid.
åter till den underbara lilla flickan, som gör allt för att hålla mig kvar på denna trasiga värld, och frågan varför, får även här förbli en gåta. Sitter och lyssnar på depp musik, deppar, har precis bråkat med killen som tände en glöd i mitt mörker.
Antar att han försvann, precis som alla andra som ger mig tillbaka hoppet igen.
jag tackar dig stort, för allt stöd, för all kärlek och för din otroligt vackra vänskap.
Ord räcker aldrig till, men det kan vara ett tecken på att man lyckats med något bra,
så gumman, lova mig att inte lämna mig, som dom andra gjort.
Lova mig att du iallafall kan stanna, för jag behöver dig verkligen just nu.
Och jag vet, att jag inte alls är samma glada, roliga therese.
Alla säger det, och även anledningen till att dom går sin väg,
men snälla, allt i mitt liv händer just nu, och jag klarar inte bara av att glömma och gå vidare,
jag måste få sörja nångång. Så låt mig få ge tillbaka allt sen, som du ger mig nu.
Jag älskar dig stort - isabelle marie christina lennqvist v
ett brev tillbaka
Jag vet faktist inte hur jag ska klara av att skriva om det här, för det är verkligen något som rör mig.
Du ägde en gång i tiden hela mitt hjärta, du var den ända jag släppte in där. Vi delade, glädje, lycka, sorg, ångest, vi delade allt med varandra, och jag kan inte säga att du var som min syster, som min bästa vän. För du var så mycket mer, och jag kan inte hitta ordet för dig just nu. Och jag lär aldrig finna den lyckan, som du gav mig, igen. För jag tror att du är den ända på jorden som faktist har lyckats att få mig, att stanna kvar på denna hemska plats, när du lämnade mig för någon annan, och började dela allt med honom. så var det som att marken under mig blev luft, jag kunde inte stå av mig själv, utan behövde stöd från andra. Jag kunde inte le, det där riktiga leendet som betydde riktig glädje. Det gör ont för mig att skriva om det här, riktigt ont. För förut, var du den ända jag verkligen kunde säga Jag älskar dig till, och verkligen mena det fullt ut. Jag kommer alltid att älska dig och så förblir det, för du är den som byggt upp mitt liv, och utan dig så är mitt liv slut, Och så känns det nu, jag vet att vi båda vill få tillbaka det, men är det försent? har vi låtigt det tagit för lång tid? jag vet inte. Jag vet bara, att det aldrig någonsin kommer kunna bli som det var när vi var små. För vi har alderless för många andra runt om kring oss nu, för att bara kunna vara vi. Ensamma på jorden, i våran planet. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, för det känns som om du skrev allt i din blogg. Och jag känner precis likadant, alla våra minnen, alla våra stunder. Allt som bara vi delade, är det verkligen borta? föralltid? det hoppas jag inte. jag hoppas att det kommer nya minnen, som vi kommer minnas precis likadant som vi gör med dom minnerna vi delar just nu. Men när kommer den tiden tillbaka? vi får båda fortsätta hoppas, kämpa och förmodligen lyckas. Men vi får se hur det där blir, men det finns ingen eller inget som jag skulle ge mitt liv till, för att lyckas. Jag skulle kunna dö för vår vänskap, och det har vi ju alltid sagt, sen vi var två år? hoppar du så hoppar jag, var det inte så? är det fortfarande så? hur ska man veta.
<3
25/1 - 2009
För er som läser min blogg,
utan att vara vän med mig på bilddagboken.
så har en förändring skett, har färgat håret svart
både jag och min bästa syster Kathy
är skit nöjd och det blev riktigt bra, har tagit farväl
av löshår också, med tanke på att mitt börjar bli riktigt långt.
Eller inte riktigt långt, men längre med tanke på hur det har varigt.
Nog om hår och färg, packar idag, säkert hela dagen
eftersom jag precis som min älskade sanna, måste packa
om ungefär hundrafurtio gånger innan jag vet vad jag ska ha med mig,
men ändå så blir jag aldrig nöjd när jag väl är framme på båten.
Åker till tallinn imorgon, Estlands huvudstad.
Inte första gången för att vara mig, utan kanske hundrade gången,
älskar deras kryssningar, dom är toppen.
har tillochmed bott i Pernu i åtta dagar, i en jätte gullig stuga.
Visste ni att Pernu, ligger topp på europas finaste strand?
Den är ungefär 5 mil lång, och har 30 baseboll planer efter varandra,
grejen är bara den, att du lär ta med dig fem frukostar innan du har kommit
till knäna, för det är sjukt långgrunt. Du kan stå på stranden och kolla 1 kilometer
ut i havet, och där ligger folk och solar på solstolar, Helt sjukt
men nu börjar det bli tråkigt här, men rekomenderar Estland stort.
Ska bli skönt att åka iväg, så jävla skönt.
Grejen är bara den att jag åker inte med det folket som jag skulle behöva,
det är dom jag vill bort i från och nu måste jag umgås med dom i tre dagar.
Men kanske får det oss att komma tillbaka till varandra, det märker vi.
Kommer som sagt hem på onsdag, och skriver då så klart här hur det har varigt.
Önska mig lycka till, försöka med inga tårar, och försöka hålla mig kvar på båten.
24/12 - 2009
eller så är det så att folk skiter totalt i att man sitter och berättar om sitt liv.
Känner att jag behöver skriva av mig, och att detta inlägg kan bli väldigt förnedrande.
Jag behöver få ut mig all skit, som ni sätter i mig just nu.
Jag orkar faktist inte mycket mer nu, ni drar ner mig i skiten som jag precis
kommit ifrån. känner att jag aldrig hann sörja min Robin då han försvann,
känner att det var lättare att bara gå vidare och lossas som ingenting.
Nu ångrar jag det, nu undrar jag hur fan jag tänkte igentligen.
Det här är ngt som jag kmr få sörja i resten av mitt liv,
det går inte att bara springa ifrån. den vägen är allderless för lång för mig.
Har fått problemen tillbaka i hemmet igen, allt känns meningslöst
och varje dag och natt tänker jag och planerar hur jag ska kunna lämna skiten
men ändå vågar jag inte, svika det som tog mig till jorden,
trots att dom ständigt sviker mig. Speciellt min såkallade far,
om man nu ska vara riktigt snäll och kalla honom det.
Han har aldrig funnits där för mig när jag har behövt honom,
så han behöver inte komma tillbaka nu heller, för jag vill faktist inte se honom.
Det skulle få bli riktigt kul, att spotta honom och hans folk i ansiktet.
men dom är inte värda det, mitt spott skulle bli som att kasta guld på dom.
dom är inte värda ett skit i mina ögon, och att han ens kallar sig för morfar
nu när syster väntar barn, är ju ren skam. Skäms han inte?
hur kan man bli morfar utan att vara pappa?
antar att mina frågor får bli en gåta utan svar,
och att mina förväntningar får bli en förhoppning av ren smuts.
Trots allt detta, känns det som att mitt liv till en början startade bra,
men att allt har förvärrats under livets gång,
jag är inte ens en pusselbit i livets stora spel, ändå satte vi igång spelet.
18/1 - 2009
nu börjar älsklingen bli elak
i fredags när vi satt hos carlos
så satt alla och pratade, skrattade
hade kul osv, helt plötligt ramlar en
stor glasflaska ner som stod under ett bord
och ingen var i närheten och det blåste inte elr ngt.
på lördagen hemma hos leo
låg vi i sängen och kollade på film
helt plötsligt låter det som att någon
kastar ngt på rutan, och sen kmr det hur
mycket rök som helst ifrån rökelsen som stod
på fönster brädan, vi började prata med robin och
helt plötsligt börjar sprisen blinka som fan och det hade
aldrig hänt under hela tiden som han bott där, det stod erhe
så började jag och kathy tänka
sen kathy säger så här
e robin här eller?
då bara slutade det blinka och alla spisplattor
sattes på, ringde till sanna men hon svarade inte. sen kom
tårarna. nu har han äntligen börjat visa sig för mig, måste gå och hälsa på.
http://www.youtube.com/watch?v=S9rzqeZkhdM
PÅ MÅNDAG BLIR DET ESTLAND
så skönt, så skönt.
i helgen blir det träffa mergim, david, alex,
mattias och albert elr vafan vi kalla han
mina bästa polers från köping,
dom två första, dom andra hinner bli det(a)
12/1 - 2009
är med kathy hela dagarna, boxas, och på musses sent in emot kvällen.
åker hem, sover. upp tidigt, skolan, kathy, boxas, musses.
men ska skärpa mig, men har inte så mycket att skriva
så ni kommer ändå inte orka läsa just nu.
Kathy kommer hit snart, leffe och dom tvingar mig att komma ner till gården.
har inte varigt där sen dom flyttade vilket var i september.
så får väl gå ner dit och snacka lite med dom,
har även fått erbjudande om att starta tjejgrupp
med tjejerna i femman. Ska bli riktigt kul, älskar verkligen barn.
Emma, en av brudsen, hennes pappa äger saffets "kebab restaurang"
och har väl 80% chans att få jobb där nu, så håll alla tummar.
hade prov idag, i sveriges sädesslag och vad dom används till/i
hade jag alla rätt, så har jag 40 av 48 poäng.
vilket är topp för mig, som aldrig fått över 8 annars.
hade kök måndag+tisdag också, gick jätte bra. Blev utvald till köksmästare
vilket också ligger på topp. men nu har jag väl inte så mycket mer att säga,
mer än att det var ett stort slagsmål på vallby i lördags natt, som vi startade.
så poliser, föräldrar och hela köret blev dit tagna på plats.
men för er som har min bdb, har väl redan läst det där,
för jag orkar inte skriva om hela händelsen.
6/1 - 2009
mycket större än mamma tror
you broke my heart baby
trodde det skulle bli skönt att komma hem,
men det första smset jag får är "jag vill inte ha något förhållande"
nej, då kanske du aldrig skulle blivigt tillsammans med mig.
så jävla trött på livet, på människor.
Igår behövde jag all mammas stöd och hjälp,
och det var verkligen toppen att hon fanns där för mig.
jag vill faktist aldrig mer se dig tror jag,
du har förstört det lilla som fanns kvar inom mig.
det finns ingenting i dig som är sanning, ärlighet eller lycka.
du är en stor lögn hela du, och jag gick på allting.
så kanske är det mitt fel, allt kanske får lov att bli mitt fel.
för det är ju alltid tjejerna som råkar ut för allt skitsnack och alla rykten.
bli aldrig rädd för döden,
för den är inte slutet på historian i ditt liv
det är bara ännu en stig man måste vandra.
1/1 - 2009
och droppar ögondroppar i hennes ögon.
Är ju på Lidingö som dom flesta redan vet,
det är helt sjukt underbart här borta, men saknar så klart alla där borta.
Och absolut min älskling.
I tisdags sprang vi runt som idioter i Kistad Shoppingcentrum
och letade nyårs klänning åt mig, hittade en jätte fin svart klännig,
med en söt, vit, glittrig kofta som jag hade över.
I måndags var vi på fest hos någon kille, och kom väl hem vid tre.
Nyår:
Startade med en underbart söt middag hemma hos sanna
vi var nio tjejor, som åt gott och skålade.
Vid tio tog vi tunnelbana till T-centralen, och vidare till
Ekarö, där hade eva fest. Vi blev väl kanske 40 pers
fast vid tolvslaget förstördes hela mitt nyår.
Nån idiot sköt en smällare emot oss,
som smällde under min fot.
jag fick panik och började springa, och sen vek sig benet på mig
satte mig ner i ren chock, och började gråta. mysig men nej
sanna hjälpte mig in på toaletten och satte blött papper,
hon är så söt. Sedan ställer jag mig upp på gott som det går
tittar mig i spegeln, och börjar gråt skratta
Jag: SANNA JAG SER UT SOM ETT EMO!!
Sanna: och så glömde hon bort smällen
mickan: asgarv
Dagen blev väl inte topptio, men jag var med de bästa personerna
och min första dag på det nya året spenderas med jordens bästa tjej
vilket betyder att resten av året kommer att bli perfekt.
Nu ska vi mysa med fetaste godis påsen, sen blir det äta tårtan
som vi nyss bakat till cattis som blir 17 år idag.
hemma på måndag, puss
